Nu är det min tur

Nu äntligen så börjar det smått röra på sig igen... Snart tio år sen jag klev av den andliga banan nu. Meningen var nog att jag skulle fortsatt att utveckla mig då, men jag valde en annan väg. Utbildning på Birka, vilket ha behövts för självkännedom och göra upp med all gammal skit. Jag ångrar mig inte, det bästa jag gjort. Men jag skulle nog ha fortsatt parallellt. Men nu är det på gång och har så varit ett tag. På tisdag då är det äntligen dags, min tur nu...

Ensam

Ensam i tvåsamhet känner jag mig... Och det gör ont ! Jävligt ont... Klockan är sju på en fredag 22 maj och jag lägger ner mitt känsloliv på allvar nu... Shit happens...