Det sitter i betraktarens ögon heter det.... Ta en upplevelse av något som du varit med om, vilken som helst och se på saken.... Vi ser det vi ser, men är det sanningen? Det vi ser och uppfattar kan ju faktiskt vara något annat! Har vi då sätt allt? Har vi hela bilden klar över alltihop?! Har vi med det att göra överhuvudtaget?! Eller är det så att vi lägger oss i för mycket? Finns alla fakta framme och synbara vid sådana tillfällen? Ska och kan vi göra något åt det? Vet vi vad det är vi har sätt och hört? Eller har det bara antagits? Sätter det sig fast i hjärnan, eller blir det en reflektion? Utifrån vad, valde vi att se på det? Kan vi ha valt att se det utifrån något annat, förvrängt och sen trodde det var sant? Antog vi att det var just det vi såg och inget annat?.... Det händer att vi väljer att inte se också och bortser, vi tittar åt sidan och vill inte se det som pågår. Det kan ju vara något otrevligt vi är på väg in i. Och rätt vad det är så sätter vi på oss skygglappar när vi skulle behöva se mer av vad som händer omkring oss. Om det finns dödssynder för synen, så måste orubblig trångsynthet vara den värsta!. En blinds sätt att se på saken, hur ser den ut? Eller rättare sagt hör! Den blinda hör det den hör, men har dom utvecklat hörseln så de kan höra sanningen mer än andra som hör? En som är döv, hur ser den på saken? Ser vi alla vad som händer. Se på saken! Se men inte röra! Vi ses och hörs! Är det sant..... Ses sen! :o)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar