Started out with nothing, and i´m still got most off it left. Citerat Seasick Steve.
Vi kan inga ägodelar och saker ta med oss dagen det drar ihop sig att lämna jordelivet. Hur mycket vi än vill, så går det inte. Varför tar det då så stor del av våran tid att ha en massa saker? Är det för upplevelsen att köpa dom? För pengarnas skull? Ägandet? Och varför är det sen är så svårt att göra sig av med dom? släppa taget om dom. Som citatet ovan säger. Hade inget från början och jag har fortfarande nästa allt kvar. Har man saknat något då? Har man kanske levt lyckligt ändå utan en massa saker att hålla rätt på. Går vi genom livet och suktar efter pengar och ägodelar av gammal vana som vi fått med oss via arvsanlag? Då menar jag miljö arv. Är det det vi mäter, hur vi lyckats med karriär och gjort av våra liv? storleken på plånbok och hur mycket jag lyckats kamma hem. Är det trygghet? Eller är det trygghet att kunna vara den vi är utan saker och ägodelar? Är det inte upplevelsen vi vill åt hur som helst? Blir vi i ägandet av saker och stor tillgång på pengar mer och större egoister? Eller kan vi när som helst dela med oss till andra som inte har. Jag vill kunna mätta munnen efter matsäcken, men ändå så vill jag ha saker att äga. Varför? För att känslan i att hålla något som är mitt är svårslagen. Men det borde inte vara det. I started out with nothing, and i´m still gonna have most off it left when it´s time to leave this place.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar